Tidningsreportaget har kommit!

Hej alla! Detta inlägget får bli på svenska tänker jag. Jag prövar mig fram och provar på olika sätt och ser vilket som kanske passar bäst. Har ni åsikter/önskemål på vad som är bra och vad jag kan göra bättre får ni mer än gärna kommentera det nedan.

I fredags kom som sagt tidningsreportaget ut! Jag har varit himla nervös över att få läsa det och hur det kommer att tas emot. Jag går ju ut med en hel del (för mig) rättså privat information. Och som jag säger i artikeln har jag blivit bränd förut när jag har velat prata om bl.a psykisk ohälsa, arbetslöshet och diagnoser. Men jag känner ändå att jag står lite mera stabilt på fötterna nu än vad jag gjort tidigare när jag har försökt ”ta ton”. Jag jobbar ständigt på min ångest och vet hur jäklig den kan vara och vill därför hjälpa andra i samma situation om jag kan och kanske få någon där ute att känna sig mindre ensam då jag vet att jag kände mig som ett ”ufo” i andras ögon när jag mådde som sämst.

För mig har som sagt konsten och att få vara kreativ hjälp mig att komma ner i varv och ”jorda mig” när tankarna gärna far iväg lite för mycket. Även naturen, att bara få sitta på nån liten mossig stubbe någonstans mitt ute i skogen och bara få vara. Det kan vara det viktigaste av allt vissa dagar.

Sen tycker jag att man inte borde skämmas över sin ångest eller diagnos av något slag. Jag är dock inte den bästa på att följa allt jag säger själv är jag rädd. Jag försöker att vara så medveten jag bara kan men det är väldigt lätt att falla tillbaka i det där tankesättet om vad andra ska tycka och känna. Men genom att hjälpa andra hjälper jag ju samtidigt mig själv tänker jag! Och nu har jag i alla fall tagit ett litet steg i vad jag hoppas kan vara rätt riktning!