Good afternoon everyone! I woke up early today, around 6am. It was still very windy outside. When Kevin went to work I couldn’t go back to sleep due to curiosity about what might have happened during the night.

Eventually when the sun turned up and you got a clearer view of everything I saw a big oak tree that had fallen and were now laying across the road and into our garden so that people couldn’t drive through.

Luckily our landlord took care of it really quick.

I feel really lucky to have the luxury of living on the countryside and don’t have to take care of this situations ourselves!

It’s 1 o’clock at night right now when I’m writing this and I’m having a little hard time falling asleep. Outside it feels like a storm is taking place. The snow whips against the windows and branches passes by. The wind takes a firm grip of the house, so strong at times that it almost feels like the whole roof is soon going to fall of. There is a lot of trees around us out here and it’s so dark outside you can barely see anything of what’s happening out there. You can just cross your fingers that all the trees stay put when you wake up tomorrow…😜

In all this I have two crazy cats that won’t stop scratching at the door and yelling ”LET ME OUT, LET ME OUUT!!”. They don’t seem to understand that now is maybe not the right time for a night stroll, haha.

This kind of weather is both a little scary and cozy at the same time if you ask me. Its somehow a bit exciting to see what happens and you can’t do much about it more than to just take a step back and letting nature having it’s way. A calm feeling comes to me as well because everything feels almost like it’s taking a pause. And that pause can be really important sometimes I think.

Hej alla! Detta inlägget får bli på svenska tänker jag. Jag prövar mig fram och provar på olika sätt och ser vilket som kanske passar bäst. Har ni åsikter/önskemål på vad som är bra och vad jag kan göra bättre får ni mer än gärna kommentera det nedan.

I fredags kom som sagt tidningsreportaget ut! Jag har varit himla nervös över att få läsa det och hur det kommer att tas emot. Jag går ju ut med en hel del (för mig) rättså privat information. Och som jag säger i artikeln har jag blivit bränd förut när jag har velat prata om bl.a psykisk ohälsa, arbetslöshet och diagnoser. Men jag känner ändå att jag står lite mera stabilt på fötterna nu än vad jag gjort tidigare när jag har försökt ”ta ton”. Jag jobbar ständigt på min ångest och vet hur jäklig den kan vara och vill därför hjälpa andra i samma situation om jag kan och kanske få någon där ute att känna sig mindre ensam då jag vet att jag kände mig som ett ”ufo” i andras ögon när jag mådde som sämst.

För mig har som sagt konsten och att få vara kreativ hjälp mig att komma ner i varv och ”jorda mig” när tankarna gärna far iväg lite för mycket. Även naturen, att bara få sitta på nån liten mossig stubbe någonstans mitt ute i skogen och bara få vara. Det kan vara det viktigaste av allt vissa dagar.

Sen tycker jag att man inte borde skämmas över sin ångest eller diagnos av något slag. Jag är dock inte den bästa på att följa allt jag säger själv är jag rädd. Jag försöker att vara så medveten jag bara kan men det är väldigt lätt att falla tillbaka i det där tankesättet om vad andra ska tycka och känna. Men genom att hjälpa andra hjälper jag ju samtidigt mig själv tänker jag! Och nu har jag i alla fall tagit ett litet steg i vad jag hoppas kan vara rätt riktning!

Önskar er alla en jättefin lördagkväll! ❤