ÅRSRESUMÉ 2023

Gjorde du något 2023 som du aldrig gjort förut? 
Adoptera en Hera 🐶
Jag gjorde en polisanmälan/efterlysning hos polisen.
Såg In Flames konsert på Dalhalla. Otroligt häftig upplevelse trots det lite taskiga vädret.
Besökte Vadstenas julmarknad med Kevin och vännerna.
Sådde majs och en herrans massa blommor.

Genomdrev du någon stor förändring? 
Vi blev hundägare.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja! Min fina Liahne (en av mina närmsta vänner från högstadiet) med sin Viktor fick en liten tjej.

Vilken dag från år 2023 kommer du alltid att minnas? 
Tyvärr blir det sista minnet jag har av Figaro. När jag sprang ut på kvällen för att slänga sopor och jag krockar med honom på vägen in igen. Det var förmodligen bara timmarna innan han blev överkörd.
Men jag har ett par lyckliga minnen att se tillbaka på också och det är dagen då jag och Kevin fick hämta hem Hera, min födelsedag som firades med mitt fina kompisgäng i hinderbanorna på Boda Borg och när jag fick min efterlängtade näspiercing.

Dog någon som stod dig nära? 
Min älskade katt Figaro.
En väldigt nära vän till pappa gick bort alldeles för tidigt i cancer. Det var en väldigt fin begravning och även om jag personligen inte stod pappas vän så väldigt nära så var den väldigt svår då hela ceremonin kändes så personlig. Det var inte så många salmsånger, istället var det låtar som valts ut som var väldigt träffande och starkt förknippade till honom och hans liv.

Vilka länder besökte du? 
2023 förblev innanför Sveriges gränser.

Bästa köpet? 
Vårat nyaste tillskott till familjen, våran hund Hera 🐶
En gammal väggklocka målad i guld som jag fyndade på second-hand. Dock går den lite som den själv vill för tillfället men jag tänker att med lite hjälp avYoutube och vänner så kanske det går att lösa? 🤭

Gjorde någonting dig riktigt glad? 
Beskedet om att vi fick adoptera Hera.
Under våren när det var dags att börja plantera och sätta ut mina frösådder.

Saknade du något under år 2023 som du vill ha år 2024? 
Förmågan att vara mera i nuet. Första halvåret blev lite stressigt pga att jag var så enorm taggad (och kanske lite övertaggad…) på att detta året få göra en riktig kraftansträngning i trädgården. Till nästa år vill jag fokusera på att inte ta på mig allt för många projekt på samma gång. Inte stressa igenom saker och ting för att hinna med så mycket som möjligt utan istället kunna stanna upp och njuta av stunden.

Vad önskar du att du gjort mer? 
Mera tid för reflektion. Bara få ligga i gräset och njuta av att känna solen i ansiktet, lyssnat på fåglarna som visslar och dola ner fötter och händer i jorden. Gå mera barfota. Lägga mig tidigare om kvällarna. Påta och pyssla i trädgården, Lyssnat mera till min kropp och vad den säger till mig. Göra mer av sånt som får mig att må bra och som ger mig energi.

Vad önskar du att du gjort mindre? 
Stressat, gråtit och oroat mig. Det löser inte problemen hur mycket man än grubblar och tänker.

Favoritserier från året som gått? 
Jag och Kevin gjorde vårt 3:e försök på Game of Thrones och denna gången fick vi mera inlevelse för den och kom in i den bättre än vid våra tidigare försök. Nu har vi inte långt kvar förrän vi sett klart alla säsonger. Jag är även på slutspurten på The Crown också!

Bästa boken du läst i år? 
I år blev jag klar med bokserien ”Sagan om Isfolket” skriven av Margit Sandemo. 47 böcker totalt som fick sitt slut. Lyssnar mycket på ljudböcker när jag jobbar men det blev en aning tomt där ett tag när det tog slut på böckerna. Nu håller jag på och lyssnar på bokserien om ”Anne på Grönkulla”.

Största musikaliska upptäckten? 
Jag är ju svag för Billie Eilish så hennes låtar har nog gått ganska varma…men en annan låt som inte får glömmas är Lucianoz låt ”Det är ju dig jag går och väntar på”. Jag kan inte låta bli att le och fuldansa till den låten alltså!

Vad var din största framgång på jobbet 2023? 
Det måste ha varit när chefen sa att han behövde ha någon som mig i företaget. Och att jag fick komma med lösningar och idéer på olika problem och bidra till förbättring och utveckling.

Största framgång på det privata planet? 
Oj, hmm…jag vet inte om man kan kalla det framgång riktigt men under den tiden jag letade för fullt efter Figaro så trotsade jag många av mina rädslor och kröp ner och upp ur trånga och mörka utrymmen där det fullkomligt kryllade av spindlar. Dessa är några av mina största fobier. Tidigare hade jag aldrig sett mig sätta en fot på dessa ställena.

Största misstaget? 
Jag tror mitt största misstag var att jag inte lyssnade på när min kropp sa ifrån och istället körde jag på tills hela jag kraschade istället. Tänkte mer på vad andra tycker och tänker istället för vad jag själv känner.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 
För mig blev det ett år med mycket sorg tyvärr. 2022 var ett lyckans år med nytt hus, nytt jobb och hela fadderullan. 2023 började väldigt lovande men gjorde en krashlandning på mitten som jag nu jobbar mig upp ifrån. Jag hoppas och vill tro att 2024 kommer bli ett mycket gladare år igen.

Vad spenderade du mest pengar på? 
Hmm, jag tror min topp 3 är
Mat
Djur (allt ifrån material av alla dess slag till självaste Hera själv.)
Och Trädgård…

Något du önskade dig och fick? 
En Hera.
Egenplockade blombuketter av mina egensådda blommor.
Arvid överraskade mig med en julklapp med fine-line pennor som jag önskat mig i färg som jag har en idé med hur jag ska använda på ett sätt jag inte provat tidigare. Mer om det längre fram…

Något du önskade dig och inte fick? 
Att Figaro skulle komma hem igen.

Vad gjorde du på din födelsedag 2023? 
På min födelsedag blev jag grattad på sängen av Kevin som kom in med en bricka med varsin räksmörgås och pucko. Det har blivit tradition på det nu och det är alltid lika svårslaget om du frågar mig. Kevin gav mig senare på dagen ett besök på en piercingstudio där jag 10 minuter senare kom ut med lite darrande knän, ett brett leende och med en piercing i näsan. Haft en önskan om en sådan piercing i säkert över 15 år kom vi fram till efter lite betänketid…

Vad fick dig att må bra? 
Att få vara ute i solen. Att få umgås med min familj och vänner. Att få skapa och vara kreativ. Gosa med Kajsa och Hera och för att inte glömma Kevin 🤭

Vem saknade du? 
Figaro och mormor. Men jag hoppas att dom tar hand om varandra ”där uppe”. Sen skulle jag även kunna vara så djup att jag skulle vilja svara ”mig själv” också….För jag känner att jag under en tid kom lite väl ur spår och tappade bort mina viljor och drömmar i sållet av alla andras viljor och drömmar och misstog några av dom för mina egna. Inte förrän jag märkte att jag bara blev tröttare och mer stressad kom jag till den insikten att det var för att jag hade brist på sånt som gav mig energi. Istället hade jag gjort vad jag kände andra ville jag skulle göra. Vilket resulterade i att mina batterier aldrig fick tid att laddas upp ordentligt. Utan kreativt arbete av något slag så slocknar min gnista och det tar jag med mig in i 2024…

Mest stolt över? 
Att jag fortsatt kämpa när det var som tuffast. Att jag tagit ett litet kliv framåt när det gäller att stå upp för mig själv och säga ifrån när saker och ting inte känns bra. Det finns en lång bit kvar att gå men det är likväl ett steg i rätt riktning.

Högsta önskan just nu? 
Att 2024 blir ett bättre år med mindre sorg och mer glädje.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? 
Stressa mindre. Spendera mera kvalitetstid med familjen. Lägga mera tid på sånt som gör mig lycklig och mindre på sånt som drar ner mig.
Fortsätta bygga på min dröm…

Hösten & Vintern 2023

I slutet av sommaren beslöt vi oss för att göra våra vanliga utflykt runt Vättern för att besöka Gränna och Vadstena.

Här är vi i Vadstena och har precis varit inne och kikat i klosterkyrkan, besökt dom små butikerna och ätit oss mätta på rådhuskällaren. I Gränna köpte jag faktiskt inte på mig så värstanes många polkagrisar. Mest för att dom alltid brukar bli liggandes i något hörn i skafferiet där dom har sett sina bättre dagar…Däremot blev det en heel del te i Vadstena. Vi brukar alltid besöka en liten butik som heter Kopp och Kanna

http://www.koppokanna.se/

Dom har runt 90 stycken olika sorters te, jo jag tackar ja! Så det är en hett tips till alla er tedrickarvänner där ute!

Jag har även under hösten suttit och knåpat på en ny dotworktavla.

Mer om den i ett senare inlägg…

Många promenader med Hera. Vi övar på att gå fint i kopplet då hon gärna vill fara iväg och lukta på allt som luktas kan!

Jag för nypa mig i armen ibland när man tar sig lite tid och stannar upp och blir påmind om hur fint där är i området där vi bor.

Fin utsikt ut mot gärdena.

Och dom stora vackra aléerna.

En glimt av solen som stillsamt går ner bakom växthuset

Sen kom tillslut julen och knackade på dörren.

Hera gjorde sig extra julfin i sin nya jultröja som tomten kom med på julaftonsmorgonen. Kajsa fick en matchande grön rosett att sätta runt halsen. Om det var tomtemor och tomtefar själva som som hade roligast med det behöver vi nog inte gå in på ytterligare…

Men denna julkalender, ojojoj säger jag bara!

Gott Nytt År på er allihopa där ute och jag önskar er alla en underbar fortsättning på det nya året!! ✨️❤️

På julafton kom min mamma, lillebror Arvid och morbror över för lite julfirande.

Många vart vi inte men det kändes alldeles lagom. Och det blir lite extra mysigt också om du frågar mig.

Jag pysslade ihop ett litet ljusfat med lite överbliven mossa och några grenar av en idegran.

Blev ändå skapligt nöjd när den var klar och hur jäkla enkel som helst 🤭

Adventskalendern jag köpte för 2023 var en pralinkalender gjord av Göta Praliner som finns att få tag på runt Mariestad och Lyrestad trakterna. Här kan ni kika in på hennes hemsida https://www.gotapraliner.com/

Jag kommer definitivt stå i kö för deras nästa julkalender. Jag är en stoor chokladfantast och har tidigare år letat efter goda handgjorda praliner i adventskalendrar. Men jag hittar oftast bara några få stycken i varje kalender som liksom får mig till att nästan trilla av stolen av lycka.

Men denna kalendern….ojojoj!

• Den vita pralinen på bilden är vitchoklad i kombination med smak av saffran.

• Den blåa praliner bakom är en Irish Coffee pralin med en espresso marsmellow, salt kola och en Irish whiskyganache

• Och den gröna pralinen längst till höger på bilden är en körsbärspralin med vaniljganache med Tahitivanilj, mörk chokladganache med körsbärslikör och en bit av mörk choklad fudge

Behöver jag säger mer? Näe, jag tror inte det, haha.

Sen har jag försökt lägga lite extra kärlek på hemmet i den mån jag har kunnat och haft ork till.

Under hösten/vintern har det satts igång många bollar i rullning men jag vågar inte gå in närmare i detalj på dom än. Förhoppningsvis kommer jag kunna berätta mer om det också under 2024.

Jag hoppas att 2024 blir ett bättre blogg-år. Tanken med bloggen var och är ju att den ska fungera lite som en ”dagbok” där jag kan se tillbaka över åren som gått och minnas tillbaka på vad som hänt.

Jag planerar även att lägga mer tid på det kreativa planet 2024. Mera silversmide och mera målande och duttande.

Så nu laddar vi om. Ett nytt år. En ny start. Och nya minnen ska skapas…

Kommande inlägg blir en Årsresumé av 2023. Jag såg konceptet från en annan blogg jag tycker mycket om där hon svarar på samma frågor varje år och jag blev så taggad på att göra en likadan jag med så här kommer den snart upp…

Sommaren 2023

Jaa, min sommar. Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva här. Men trots det känns det som att jag måste få ur mig det på något sätt, som någon slags sorgbearbetning kanske.

Början av juni fortsatte i samma anda som våren hade banat väg för. Jag var mestadels ute i trädgården om dagarna och såg efter mina frösådder, rensade och fixade.

Den 16 juni var det dags för min kusin att ta studenten. Lite stressad som vanligt var jag igång dagen innan för att förbereda inför den kommande dagen. Klockan tickade iväg närmare halv 10 på kvällen och vanligtvis vid den här tiden brukar vi ropa in Figge och Kajsa (våra katter) om dom inte redan hade kommit in för kvällen.

Men just denna kvällen var det så mycket som skulle hinnas med så istället för den vanliga kvällsrutinen så kunde man se mig komma utspringandes, nyduschad och insmord med brun utan sol med sopor i handen hoppandes barfota, tjoandes på grusgången ut till soptunnorna. Bråttom var det… På vägen tillbaka in sitter Figge på gången och jag ska precis till att springa runt honom då han i samma veva också tänker flytta på sig för vad jag antog vara ett försöka till att göra plats åt en sönderstressad Elvira som var fullt upptagen i sin egna värld och hade inte tid för varken mys eller lek. Vi krockar med varandra men jag hinner inte med att göra en så stor grej utav det. Vanligtvis brukar jag se till att be om ursäkt och fjäska lite med honom om jag råkar snubbla på honom eller något liknande. Men inte denna kvällen.

Det finns mycket jag ångrar att jag inte gjorde annorlunda den kvällen, och mest av allt är de det. Jag önskar att jag hade stannat upp och varvat ner lite. Slutat stressa som en idiot. Jag har på senare dagar fått reda på via en djurkommunikatör att Figge ofta ville försöka spräcka min ”stressbubbla” genom att distrahera mig och få mig att titta upp en sekund och bli mera närvarande. Men den här kvällen hade han insett att det var lönlöst. Jag var inte kontaktbar den kvällen och han beslöt sig för att i situationer som dessa var det bästa att bara hålla låg profil och låta mig hållas. Figge knallar iväg på en liten kvällspromenad och får upp ett spår. Han dras åt ett håll där han vet att han inte borde vara men nyfikenheten tog troligtvis över här och han följde spåret som ledde ut till den större, mera trafikerade vägen som går en bit bort ifrån där vi bor.

Dagen därpå och när det var dags att åka slogs vi av tanken att Figaro inte kom hem under natten. Oron just då var inte så värst stor då Figge de senaste veckorna visat ett större intresse för utelivet på kvällarna nu när det var en sån värmebölja som hade kommit in den senaste tiden. Men väl hemma igen och fortfarande ingen Figge inom synhåll så började oron att gro mer och mer. Detta var väldigt olikt honom att vara borta i 2 nätter i streck. Är han ute en hel kväll så ser vi honom oftast på morgonen därpå när han vill komma in och få lite mat i magen. Men nu var det något som inte stämde. Dagarna gick och jag kunde inte tänka på något annat än på Figaro.

Vart var han? Hade han fastnat någonstans? Blivit instängd? Skadad? Behövde han min hjälp? Stressen bara växte hos mig över att jag måste skynda mig då det kanske var en kamp mot klockan och där han behövde min hjälp innan det blev försent. En hemsk känsla. För vart jag än letade så fanns där ingen Figge. Jag letade igenom hela den stora gården vi bor intill på flera gånger. Jag gick i diken och i hagar där brännässlor och annat ogräs växte högt på sina ställen. In i buskar och snår. Kollade i alla gödselbrunnar jag kunde hitta i området ifall han hade trillat ner i en sådan. Samtidigt försökte jag jobba på som vanligt på arbetet. Men så fort jag slutade för dagen började letadet igen efter Figge fram till småtimmarna på nätterna.

Det krävs nog inget geni för att räkna ut att det inte var särskilt hållbart i längden. Jag körde på så hela sommaren vidare in på hösten. Jag la hela semestern på att leta. Jag försökte även anlita en ID-hund men ingen i hela Västra Götaland kunde hjälpa mig när jag tog kontakt med dom. Jag polisanmälde honom försvunnen och efterlyste honom med lappar i brevlådor i området, knackade dörr och frågade mig runt och gjorde massvis med efterlysningar i olika facebookgrupper och liknande. Jag ville så gärna att allting skulle lösa sig och att han skulle komma vandrande hemmåt igen. Men tankar som ”tänk om han ligger därute någonstans, och du bara sitter där och låter honom ligga”, ”Du måste se till att hans kropp åtminstone får komma hem igen” etc etc…

Men tyvärr fick jag aldrig hem min Figaro igen. I kontakt med 2 stycken djurkommunikatörer som oberoende utav varandra sa samma sak så tvingades jag börja inse vad som måste ha hänt. När även ett par som tidigare ringt till mig och berättat att dom samma kväll som han försvann sa sig ha sett en svart katt ligga intill vägkanten i närheten av där vi bor…Det fanns inte så väldigt mycket hopp kvar hos mig…Det lilla jag hade kvar, försvann större delen den dagen.

En dag påvägen hem från jobbet möttes jag av en stor vacker blå fjäril. Jag har aldrig förr sett en sån och när jag kollade upp den visade det sig vara en Sälgskimmerfjäril.

Där satt den på husväggen när jag kom gåendes. Det var på den längan av förråd som Figaro alltid brukade komma utspringandes ifrån när han mötte upp mig på min väg hem från jobbet. Nu satt där en skinande stor blå fjäril istället. Jag tvärstannade när jag fick syn på den. Jag stod först bara helt paff och tittade på den. Sedan slog det mig att jag måste försöka få en bild på den. Sakta försökte jag smyga upp mobilen ur fickan. Precis när jag fått upp mobilen såpass att jag precis skulle ta en bild så flyger den iväg. Lite ledsen först över att jag var så nära på att få en bild på den, men trots det kändes mötet med denna fjäril som att det var något kopplat till Figaro på något sätt. Vilket ändå kunde skänka mig något typ av tröst. Jag började fortsätta gå hemmåt då fjärilen plötsligt kom tillbaka och började flyga i små cirklar precis över mig för att sedan sätta sig på marken 1 meter bredvid mig. Sakta satte jag mig ner och fick tillslut både 1 och 2 och 30 bilder på fjärilen. Jag la sedan bort mobilen för att bara sitta och titta på fjärilen hur den verkade sitta och äta på gruset den satt på. Jag började slappna av och röra på mig lite mera och tillslut insåg jag att jag kunde röra på mig hur mycket jag än ville utan att fjärilen verkade vilja flyga sin väg. Tillslut var det jag som fick ta steget att flyga vidare medans den satt kvar där på grusgången. En halvtimma bredvid fjärilen satt jag innan jag behövde gå vidare hemmåt igen. En liten stund senare gick jag ut för att slänga soporna och kvar på grusgången satt fjärilen ❤️

Tiden efter detta var väldigt tuff. Vissa av er kanske frågar sig själv hur en katt kan betyda så mycket men för mig var Figaro så mycket mer än det. Han var min största stöttepelare som fick ner mig på jorden när tankarna for iväg för mig.
I november bokade jag en tid hos en djurkommunikatör (Sarah Miroglio / Doga & Soul). Hon känner inte mig på något sätt men ändå lyckades hon pricka in så himla mycket. Hon fick snabbt kontakt med Figaro då han väntat på mig och visste att jag inte skulle ge mig förrän jag fick någon typ av kontakt med honom. Det var massor som kom fram under det mötet men det väljer jag att för tillfället hålla för mig själv. Men Sarah hjälpte mig mycket med att kunna få lite ro i själen. Att få bekräftelse på att mycket av det jag har haft känslan utav men inte vågat lita på riktigt faktiskt stämde och frågar jag haft som jag fick svaren på. Jag är såå himla tacksam för henne och att jag fick ett ”riktigt” avslut men också en början på ett nytt kapitel. För Figge fortsätter att vaka över mig, bara i en annan form ❤️

Senare in på hösten fick vi ett meddelande från en vän om en hund som behövde ett akut jourhem då han inte trivdes på sheltret han var på. Detta var ett shelter i Rumänien och vi hade diskuterat om att vi skulle vilja skaffa oss en hund så småningom och var inte heller helt främmande för tanken heller att adoptera en hund som var i behov av ett tryggt hem. Även om allt kom så plötsligt så var det någonstans lite skönt för mig att få lite hjälp att rikta min tankar åt ett lite annat håll. Jag upplevde det som att jag höll på att drunkna i sorg och behövde hjälp för att inte sjunka till botten. Efter mycket research om olika organisationer och intervjuer hittade vi tillslut en liten tik på ca 1 år som verkade vara supersnäll och mjuk till sättet. Och hennes namn var Jane på sheltret men hos oss fick hon namnet Hera 🐶

Och säga vad man vill om att ”ersätta ett djur för ett annat”, det bryr jag mig inte om ifall folk tror för jag vet att Figge är oersättlig, därför också den enorma sorgen efter honom. Men ja, Hera och Kajsa hjälper mig varje dag och ger mig ny energi och glädje i vardagen. Heras promenader bl.a ser till att jag kommer ut och får lite sol och frisk luft även på dom dagarna jag hellre bara hade velat ligga och gråta under täcket. Tack vare det ansvaret så blir det automatiskt en ”flytväst” till mig som hjälper mig att hålla mig flytande under min sorg efter Figaro. Det betyder inte att jag har glömt honom bara för att det kommer in en ny familjemedlem. Han kommer alltid att vara med mig. 🕊❤️

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑